Senaste försöket att få till en perfekt Schwartzbier. Vi har bryggt varianter på den öl som vi från början kallade för Svarte Malte. Denna gången så var målet att få ner choklad-malten maximalt men ändå få en “svart” öl. Denna gång är vi ner på 3,4% av hela maltgivan.

Samtidigt så provar vi att jäsa denna satss (på 40 liter total) med ale-jäst som är “lagerlik”. Så 20 liter jäses med MJ´s M54 och resten med den nya jästen från Lallemand som heter Novalager.

Som “stammisar” på vår lokala (och helt excellenta) italienska restaurang Trattoria Alberobello i Stenungsund så blir det naturligt att man blir vän med personal och dess trevliga ägare Daniele.

Efter att vi under flera år pratat om hur man gör ost hemma och massor kring mat och vin så hade vi i våras en diskussion om att vi brygger egen öl. Danielle är väldigt intresserad av allt som har med lokalt och/eller hemmagjort så föll det sig naturligt att bjuda in till en bryggning

Då ställer sig frågan, vilken öl skall man brygga med en italiensk krögare och topp-kock?
Valet föll på en Italiensk Pils och närmare bestämt Tipopils som av många anses vara ursprungs-ölen till denna öl-stil.

The mother of Italian-style Pilseners, whispering stories of barley fields and hop gardens. A timeless classic, the reinvention of a traditional style, the Birrificio Italiano way. Born in 1996, the first-ever dry-hopped Pilsener, Tipopils is a milestone on the international craft beer scene and the one beer which started our now quite long history. It may seem the most “normal” among our beers, but it is exactly the one to leave the most decisive and long-lasting of marks.

Efter mycket googlande fick jag fram ett recept som borde vara hyggligt likt originalet.
Vattenjusterat för efterlikna sydtyskt vatten och 18 liter färdig öl.

Bryggningen gick nästan efter planen. Missade att Braumeisters markeringar när man använder half-pipe på 50-liters bryggverket är lite ologiskt och fyllde på med 5 liter för lite vatten. Håll på att bränna värmeelementen innan misstaget uppdagades och mer vatten fylldes på.

Till Er alla från oss i Hopsan Brewing – God Jul och Gott Nytt År!

Att misslyckas är ibland att lyckas. Tävlingsölet till Uppsala Belgoträff skulle bli en Belgium Blond. Bryggdagen är prepparerad med speciell belgisk malt, rätt jäst och en väl genomtänkt plan för dagen

Vattnet i bryggverket uppvärmt till inmäskningen, Ingredienser ner i mäskpipan…. Vart är filterna för ovansidan av pipan. Letar febrilt i flera minuter, vilket är mycket då bryggrummet är 5S (allt har sin plats). Wtf, wtf… WTF! Inser att filtret sannolikt är slängt tillsammans med maltbädden vid förra bryggningen.

Vad göra? Nåväl, nöden är uppfinningarnas moder. Börjar mäska manuellt genom att pumpa upp till pipans kant. Stänga av pumpen och röra när det sjunker tillbaka. Upprepar detta under 60 min (puh!!!)

Resultatet blev sämre effektivitet så OG missades och ölen blev till slut 5,5%. Fick helt enkelt ändra den till Belgisk Pale ale och byta tävlingsklass och ölen fick namnet “I was a Blond” vilket refererar både till ölen och dumskallen till bryggare.

Det mest intressant, ölen saknade viss tyngd med lägre alkoholhalt. Men den blev godare enligt vårt tycke. En gräsklippar-öl belgare!

Med tanke på sakernas tillstånd i världen så kändes det helt naturligt och påkallat att brygga en Corona-klon. Efter mycket forum-harvande så hittade vi ett recept som något sånär skall likna Corona Original.

Kändes ganska märkligt att hälla i något som snarast liknande corn flakes i bryggverket. Men givan var nästan hälften majs så i med det bara. Annars var bryggtekniken likt en vanlig lager, lång rast på 63 grader och en mindre på 67 grader och sedan flme-out. Som jäst använde vi Wyest American lager i brist på den mexikanska jästen som sannolikt skulle passat allra bäst.

Mäsken var otroligt klar redan innan koket och planen är att göra en cold crash till -2 grader efter jäsningen för att få en helt klar gul-skimrande öl som slutresultat.