Onsdagen den 9 mars så var Hops’ans kvinnliga del, dvs Gunnel, Therese och Jenny samt goda vännen Carin på en inspirationsföreläsning på Monk’s Cafe & Brewery med Jessica Heidrich.
Jessica Heidrich som till vardags är bryggmästare på S:t Eriks bryggeri höll en unik ölprovning där hon tagit med sig 5 olika öl från S:t Eriks bryggeris välsmakande sortiment. Provningen var reserverad för enbart tjejer.
Lite bakgrund om Jessica Heidrich. Hon är mikrobiologen, sommelieren och forskaren som inledde sin bana inom öl som student i Uppsala på 1980-talet, då som hobbybryggare. Idag är hon ett väletablerat namn i branschen med fyra svenska mästartitlar i bryggning och anlitas flitigt som föreläsare och öldomare. Hon är även aktiv i Svenska Hembryggareföreningen, Svenska Ölfrämjandet och Föreningen Sveriges Småbryggerier.
Kl 18:30 så samlades ca 30 förväntansfulla kvinnor i Monk’s Cafes lokaler på Wallinsgatan. Det hela började med att Jessica berättade om sin backgrund inom ölbryggning och sedan på ett snyggt sätt vävde in de 5 olika ölen som skulle provsmakas. Ölen som kom in på borden var alla från St Eriks bryggeri. Den första var deras Lager som finns i standardsortimentet. Sedan följde IPA och Capital IPA, där Hops’ans medlemmar definitivt föredrog den rena IPA:n med dess fina röda ton och balanserade humling.
Efter dessa “standard-öl” så serverades två mer speciella öl som tappades upp från fat i stället för flaskor. Dels en Citra Saison och sist ut en Stout med kraftig lakritssmak. Provsmakningen som helhet var väldigt väl genomtänkt men här kom den stora missen. Citra Saison hälldes upp redan i början av provsmakningen, dvs den var varm och avslagen när den väl skulle provas. Lite amatörmässigt kan man tycka när Jessica med eftertryck säger att den skall serveras kall och ordentligt kolsyrad.
I det hela var den en inspirerande kväll och fler idéer fick fäste som senare kommer omvandlas till recept i Hops’ans receptbok.
Stort tack till Jessica för att hon delar med sig av sitt kunnande och sina erfarenheter!
För andra året är vi inbjudna till Julölsprovning arrangerad av Magnus Orrenäs och Anniki Strindberg. Lagom en vecka efter systembolagets “släpp” av årets julöl så dukas det upp 22 olika julöl till testbänken. För att ytterligare förstärka och verklighetsförankra provningen så fanns det svensk “jul-tapas” som tilltugg. Klassiker som senapsgriljerad skinka och whiskygravad lax trängdes mellan provflaskorna.
Panelen består av ölintresserade vänner och bekanta som nog kan sägas vara relativt representativ för mogen ungdom (40 is the new black) med måttligt till djup ölkunskap. Total 13 personer bänkade sig för att kora årets julöl och skapa en 5-i-topp listan som kan användas som inköpsguide inför helgerna.
Normalt så är det kommersiell och “köpbar” öl som testats, men som joker fick vi från Hops’an Brewing deltaga med vår schwartzbier Svarte Malte. Ett bra test hur den står sig mot kommersiella alternativ och en krydda för panelen.
Testen som sådan genomförs under trevliga former och med glada tillrop. Alla öl testas med 2 måttstockar. Den första är hur god den är som öl (utan tillägget “jul”), sedan en andra gång med måttstocken hur bra den passar på julbordet. Bägge poängsattes på en skala 1-10, sedan läggs de poängen ihop och medeltalet blir totalbetyget.
Under testens gång så kommer många trevliga kommentarer om vår öl och de flaskor vi hade med är snart tomma. Det verkar som om panelen är positivt eller väldigt postivt inställda till Svarte Malte.
Från vår organisatör tillika värd och huvuddomare Magnus Orrenäs får vi veta att sammanställning av resultat kommer direkt efter helgen tillsammans med statistik från provningen. Mycket riktigt, ett par dagar senare kommer resultatlistan med alla provresultat inklusive standardavvikelse på respektive öl.
Till vår stora glädje så har vi brädat alla kommersiella öl och Svarte Malte tronar stolt på 1:a platsen. Även medräknat att vi kanske fick en och annan “kompis-poäng” så är gapet ner till 2:an betryggande och det riktigt roliga var att vi fick generellt höga poäng av alla (låg standardavvikelse).
Vi gör öl som vi själva gillar. Det var mycket tillfredsställande att se att även folk vi inte känner väl delar vår smak och uppskattar vår dryck.
Stort tack till våra värdar och till alla i testpanelen för en mycket trevlig kväll!
Efter 4-5 bryggningar där delar har tappats på 5-liter partyfat är våra erfarenheter mixade. Det finns ett antal stora fördelar men också problem. Fördelarna överväger men nackdelarna är tillräckligt irriterande att de måste åtgärdas.I det stora hela är vi nöjda med att tappa på partyfat och kommer att fortsätta med detta.
De fat vi använder är inköpta hos Humlegården, det samma gäller tapkranar av märket Party Star. Till faten har vi använt gummiplugg med säkerhetsventil (2,5 bar).
Fördelar:
– Slippa allt diskande och tiden det tar att flaska (den STORA fördelen)
– Snyggt och presentabelt på fester och sammankomster
– Bottensats enbart i den sista ölen som kommer ur fatet (vi kolsyrar med sockerlag i fatet)
Nackdelar:
– Kolsyrenivån är svårbestämd. Vi har hittills fått generellt för låg kolsyra i alla fat
– Man vill inte till alla fester komma med med ett 5-liters fat
– Abnorm skumbildning i vissa öl. 3-4 glas går åt innan man får ut öl som man kan dricka utan att vänta 5 min på att skummet skall lägga sig.
Vi kommer att fortsätta med Partyfat men med följande justeringar:
Kolsyrenivåerna
Tvångskarbonisera. Det finns en ventil att köpa hos MaltMagnus som kallas MM-Special Co2 ventil. Med denna kan man sätta till kolsyreaggregat av valfri sort.
Abnorm skumbildning
Vi tror att tvångskarbonering kommer att lösa även detta till viss del, men också att sätta på en slang med mindre diameter på pumpaggregatet.(inne i fatet)
FHB står för Fusarium head blight och var fram till i somras något helt okänt för oss.
Kan inte påstå att vi numera är experter men efter viss efterforskning så är man numera bekant med begreppet.
Men låt oss ta det från början.
Våren 2015 så fick vi flera öl som hade sk “gusher”. Vissa värre än andra och vissa inte alls. Vi körde igång med alla åtgärder som vi kunde komma på för att avhjälpa det hela.
Vårt problem var hela batcher så vi kunde snabbt ta bort flasktvätt som orsak. Vi rengjorde all utrustning, använde olika jäs-tunnor och så vidare.
Inget hjälpte men det var bara enstaka bryggningar som drabbades. Vad var minsta gemensamma nämnare?
Nu har vi en av Sveriges mer erfarna kvalitetschefer i gänget som bland annat har ansvarat för labb och kvalité på flera större livsmedelsföretag.
En tanke hade slagit henne och efter lite efterforskning så kommer hon tillbaka och säger “Vi kanske har fått Fusarium-svamp i malten”.
Vad är då Fusarium, en sväng till Wikipedia gör en lite klokare, men inte mycket.
https://en.wikipedia.org/wiki/Fusarium
Efter att plöjt igenom diverse forum så verkar följande citat vara en gemensam åsikt:
“Barley harvested during wet conditions is subject to Fusarium fungi and it will gush and gush regardless of temperature or shaking.”
Så det är ett de-facto problem vid bryggning, om än ganska ovanligt. Men det verkar inte vara vida känt, åtminstone inte bland hembryggare. Efter att diskuterat hela historien med en bryggmästare från ett “välkänt” större bryggeri så inser vi att proffsen har koll på detta och att större kommersiella bryggerier kontrollerar sin malt för att inte råka ut för missöden med FHB och Mycotoxin.
Problemet verkar finnas över hela världen men i sin natur med större risk i fuktigare zoner (vilket innefattar större delen av Europa).
Hittade ett citat från en mer vetenskaplig sida:
“Gushing is perhaps the best known effect of FHB on malting and brewing quality is the
propensity of Fusarium-infected malts to cause gushing problems in packaged beer. Gushing has
been defined in the following way: Immediately after opening the bottle, that is, by removing
the excess pressure above the beer, a very great number of fine bubbles are formed throughout
the volume of beer and ascend very quickly, creating foam which flows out of the bottle or, in
severe cases, actually spurts from the bottle. Usually, the violent action ceases after a few
seconds”
Nu skall man vara klar över att “gusher” kan vara resultatet från många olika orsaker. Men efter vår ansträngning att finna och eliminera alla andra så kvarstår FHB.
Efter en ordentlig genomgång av de recept vi bryggt från hösten 2014 till hösten 2015 så kunde vi tillslut isolera en maltsort som varit med i alla öl som haft “gaucher”. Kan det vara denna som är problemet?
I skrivande stund har vi precis en 50-liters sats på jäsning som är liknande en som gav ordentlig “gusher”. Med den skillnaden att vi nu bytt ut den identifierade malten mot en ny sort (annan tillverkare och ursprungsland).
Om den inte uppvisar samma tendenser till “gusher” så tror vi att vi har tillräckligt på fötterna för att skicka den identifierade malten till ett labb för test.
Uppdatering på detta inlägg kommer när vi vet mer.
Årets årsmöte hölls i Jenny och Jocke’s nyinredda “biorum” i samband med septemberbryggningen. Så fort all utrustning var rengjord och den nybryggda African Altbier fått sin jäst så körde vi igång.
Först en återblick på verksamhetsåret 2014/2015
13 bryggningsbatcher sedan förra årsmötet t.o.m. aug 2015-09-26
Deltaganade i SM i hemmabryggd öl
Diverse andra event, bland annat Jästabud på Monk’s
Tema-bryggningar
Ekonomi
Öl per krona – One single financial KPI to rule them all
Inköp och slitage
Plan för verksamhetsår 2015/2016
Remote brewing
Brygg-träffar
Fördelning av utrustningen (Magnus och Therese plannerar att flytta hem till västkusten framåt våren 2016)
Alla var rörande överens om att året varit bra. Många fina öl och trevliga sammankomster. Vår målsättning håller: Ölen skall vara av högsta kvalité och matcha eller slå kommersiella alternativ i smak och känsla.
Vi är som bekant inte några större fans av konstiga öl, men det betyder inte att vi helt bortser från Belgiska öl.
För att förgylla våra varma sensommardagar så satte vi en ljus belgisk ale. Inte alkoholstark nog för att klassas som en Blonde men ingridienserna är mer eller mindre samma, inkl socker i koket. 90% Pilsnermalt, liten skvätt Vete och Munich I malt. Bryggmästare denna gången fick bli Belgian Ardennes från Wyeast. Man kan väl lungt säga att den hade en ordentlig kick. 20 timmar efter att den hälts över på jästunnan så jäser det så att inget stannar kvar i vattenlåset. Ett jädrans drag! Skall också sägas att vi jäser denna i ca 24 grader. Det gör ju sitt till.
Tanken är att vi skall få fram en väldigt ljus, stram, krispig, smakfull och lättdrucken belgare.
Varje år så bjuder vi in någon eller några vänner för en bryggning, i år så sammanföll det väl med en BASIC (Beer And Sausage International Club) summit.
Jocke and Uli crusching the barley
Every year we invite friends to an event we call Hops’an Invitational. This year we could coordinate it with a BASIC (Beer And Sausage International Club) summit. Our friends from Germany (Uli and Georg) was introduced to the noble art of beermaking. Our Spanish member could not join this year, Francesc was missed by all.
Georg collecting the hops
The beer we decided to brew was our Laid Back Lager, it was a fitting choice given our full day in Stockholm city and the steamboat tour the day before.
As we are well aware that a brewing day like this is also a beer drinking event we had stocked up with a massive amount of Swedish craft beer from various Swedish breweries. We introduced our German connoisseurs to beers like Sigtuna Organic, Wisbys Sleepy Bulldog, Nils Oscars God Lager and Mellerud’s Pilsner (and of course our house-made specialties). From the general “effect” I think it was to their delight.
But before the beerageddon we managed to get our barely crushed, malt mashed and the boiling started. Hops added at the right timings and equipment cleaned in a timely manner.
67 cm Weber is always a good thing
Our guest were good pupils and they soon got the hang of things. Uli was very active in the mashing process and Georg more active in the tasting and measuring guild. As it was a wonderful pre-summer day in Stockholm so everyone could relax in the sun. The only stress was to get the fly-sparge correct. In the end we got a really good brew into the fermentor tanks. OG on the lower side, but not too much.
After a good days deeds the BASIC part kicked in and the BBQ was filled up with an excellent choice of sausages, baked potatoes corn and an excellent salad design by Mr Führmann. Some extra flank steaks for the hungry one’s.
Many good stories were told while the Stockholm night faded into midsummer haze.
The beer flooded and everything was like a picture from an Asterix comic (without the bard).
Att tävla i öl är som att tävla i balett. Visst finns det några ramar och regler att följa men i det stora hela så är det en bedömningssport. Samtidigt så kunde ju vi ju inte låta bli. Lite kul att ha sina egna öl med i tävlingen, det gör ju eventet roligare. Någonstans så är det väl också så att man kan drömma sig bort ibland, och se sig själv stiga upp på podiet som VINNAREN!
Micke och Jocke är laddade
Nåväl, tillbaka till verkligheten. Vi bryggde ingen öl speciellt för SM så vi kan ju utan att skämmas säga att vi räknade med att 1 eller 2 skulle få nedslag på att de inte håll sig inom typdefinitionerna (vilket alla gjorde, men gränsfall för 2 av dem).
Tyvärr kunde vi inte tävla med den som vi själva ser som våra bästa bryggd, då vi hade flaskat den på 33cl longnecks innan vi förstod att det bara var 33cl returflaskor som gällde.
Jessica Heidrich presenterar vinnarna
Tävlingsbidragen och en liten kommentar:
Kaos (1B Export) – Denna hade vi förhoppningar på eftersom den låg mitt i typdefinitionen och smakade riktigt bra. Mycket riktigt så fick den hyggligt höga poäng och var med fram till finalen.
Studenten’s Pilsner (1G Tjekisk pilsner) – Liten chansning eftersom den var på gränsen till färdig, skulle dock behövt en 4-5 veckor till på flaskan. Fick dock bra poäng om ej överdådiga.
Alter Ego (4F Altbier) – Vår stora besvikelse. Denna bryggd trodde vi mest på och blev djupt besvikna när 2 domare har gett den riktigt bra betyg men den tredje hävdade att den inte var inom definition och samtidigt förklarade att den hade smakfel (precis samma smak som de andra domarna tog fram som positivt eftersom det är karakteristiskt för Altbier). Så en (1) domare sänkte ogrundat ölen fullständigt och därmed snittbetyget rejält.
Det ÄR en bedömningssport och vi är inte bittra….
Flower Power (5C IPA) – Vi slängde med vår IPA bara för att få en bedömning. Denna klassen är ju typ omöjlig med massor av tävlande. Vår IPA är en ordinär och bra IPA med Mosaic som smakhumle. Vi visste att det inte var en vinnare, men återigen fick vi känna av att detta är en bedömningssport. Hyggliga betyg av 3 domare men en 4:e hävdade att vi hade humlat för lite och för låg bitterhet. Tror smaklökarna på den snubben var avtrubbade då IBU var 75.
Nåväl, hela SM-arrangemanget var mycket trevligt och ett STORT TACK till alla inblandade och till alla bryggare som bjöd på sina alster!
Vi for vidare till Monk’s Café för ett välbehövligt skrovmål. Väl där så insåg vi att de tagit fram ölsmakmenyer kvällen till ära. Inget att tveka på, in med en av varje och så kör vi.
Kan väl inte påstå att vi hade örnkoll på smakerna när de sista skulle avsmakas, men roligt hade vi och trötta blev vi.
I samband med att vi för 3:e gången brygger vår Svarte Malte så passade vi på att göra jämförande bedömning.
Inför död-tiden vid koket så bullade vi upp en 5 olika porter, stout och schwartzbier. Utöver undertecknad så visste ingen i bryggteamet vilka öl som skulle testas, och inför själva testen så ombads dottern servera så ingen visste vilket glas som innehöll vad.
Den här typen av tester är givande, inte bara för att det är trevligt i allmänhet. De ger en mer nyanserad bild på de öl som testas. Sedan gör ju testordning, urvalet och annat runtomkring sitt till för att påverka. I denna test fick vi definitivt ett ganska överraskande resultat. Inte för att vår egenbryggda Svarte Malte vann, det kan ju förklaras med att vi brygger det vi tycker om, men platserna i botten var oväntade.
Testade öl var (i testad ordning):
Slottskällans Rökporter
Oppigårds Turbostout
Hopsan Brewings Svarte Malte
St Peter’s Creamy Stout
Guinness Draught (från burk)
Dagens vinnare!
Placering blev:
1) Hopsan Brewing’s Svarte Malte 36p (högst betyg av 4 av 5 medlemmar)
2) St Peter’s Creamy Stout 31p (ingen hade den som vinnar, men alla hade den högt)
3) Slottskällans Rökporter 30p (bara 1 poäng skilde denna från 2:an. En medlem satte den som vinnare)
4) Oppigårds Turbostout 20p (testets besvikelse, annars gillar vi normalt vad Dalmasarna kokar ihop)
5) Guinness Draught 15p (överraskningen, fler medlemmar normalt gillar Guinness, men här kom den klart sist!)
För några veckor sedan så damp det ner ett mail från Charles och Hasse på Monk’s Cafe & Breweries. En inbjudan till ett Jästexpriment och TapTakeOver på Monk’s Porter House.
“Vi har bryggt en vört (dvs samma malt och humle, gjord på samma sätt vid ett tillfälle) för att sedan jäsa det med 15 olika unika jäststammar! Allt i syfte att ta reda på hur just jästen bidrar och påverkar ölets karaktär. Resultatet är minst sagt dramatiskt! Vi vågar påstå att ölen skiljer sig åt rejält!”
Vilken var det som smakade kryddnejlika??? Får smaka på alla en gång till…..
Inget att tveka om, som småbryggare är det inte ofta du kan prova mer än 2-3 varianter av någonting från samma mäsk. Att få prova 15 jäststammar bredvid varandra är ju helt oemotståndligt.
Vid 17-tiden var vi på plats och hälsades välkomna av Charles och Hasse. De gick igenom hur experimentet var genomfört. I sin enkelhet kan man säga att de tagit ett ljust Pale Ale recept med lite Cara och Vete. Sedan för att det skall bli öl som också smakar något, humlat varsamt med Magnum (bitter), Cascade (smak) och EKG (smak). Sedan delat upp satsen i 15 delar och jäst med olika jäststammar. Viktigt att tänka på var att hänsyn inte har tagits till de olika jäststammarnas “idealtemperaturer” eller annat. Alla 15 satserna har fått jäsa i 2 veckor (om jag kommer ihåg rätt) och i 17 grader. Vilket naturligtvis innebär att en lagerjäst kommer att vara estrigare än vid normal jäsning på 10-12 grader.
Efter lite bryderier med att få igång alla pumparna så börjar de olika ölen serveras 5 och 5. Vi tog in alla 15 på en gång och ställde på bordet och började provsmaka. Flera jäststammar var helt nya för oss och vi har aldrig bryggt med dem, vilket gjorde det hela än roligare för vi hittade nya “favoriter”. Att det skulle vara skillnad insåg vi, men att det skulle vara så stora skillnader kom som en överraskning. Största överraskning var att vår “hus-jäst” för att göra enkla Ale’s, Safale S-04, skulle vara en av de jäststammar som vi gillade minst. I ärlighetens namn tycket vi den smakade gammalt stall och hästskit. Vi diskuterade detta med Hasse och det kan naturligtvis inte uteslutas att det blivit något fel på just den satsen.
Det är inte ofta vi ser Gunnel, vår QA så här lycklig. Ett smörgåsbord av smaker!
Till de olika sorternas jäst som deltog i testen:
Denny’s Favorite 50 (Wyeast 1450)
Cry Havoc (WLP862)
California Lager (Wyeast 2112)
California Ale (WLP001)
American West Coast (Lallemand BRY-97)
Safbrew Abbaye (Fermentis)
Safbrew T-58 (Fermentis)
Belgian Abbey (Wyeast 1214)
Belle Sassion (Lallemand)
Frensch Sassion (Wyeast 3711)
Safale S-04 (Fermentis)
US West Coast (Mangrove Jack’s M44)
San Diego Super (WLP090)
English Ale (WLP002)
Weihenstephan Weizen (Wyeast 3068)
Eftersom vi inte är några smakdomare eller på annat sätt kan hävda expertis skall vi inte gå igenom hur vi rankade de olika brygderna. Det stod dock klart för oss att vi kommer göra justeringar i flera av våra recept och prova nya jästsorter med utgångspunkt i vad detta experiment har lärt oss.
Magnus och Micke diskuterar slutresultatet med Hasse från Monk’s
De 3 jäststammar som stod ut som de bästa för våra smaklökar var:
Danny’s Favorite 50 – En klar favorit hos alla från Hopsan Brewing. Lite fruktig och odefinierbart kryddig. Helt enkelt god utan spretighet. Kommer att användas i vår nästa American Pale Ale!
Belgian Abbey (Wyeast 1214) – Frisk och blommig med en inte påträngande men tydlig “Belgo”-smak. Lite simmig och låg esterprofil.
Weihenstephan Weizen (Wyeast 3068) – Blommig med lite kryddnejlika. Typiska weizen-smaken som var väldigt angenämt.
Två stycken jäststammar levererade inte alls (med förbehåll att det “kan” vara andra problem med just dessa 2 testöl).
American West Coast (Lallemand BRY-97) – Smakade surt av svavel och klor. Som ett gammalt duchutrymme på en nedlagd badanläggning i Uralbergen.
Safale S-04 (Fermentis) – Luktade och smakade stall och gödsel. Denna har vi bryggt med flera gånger tidigare utan att känna dessa smaker och tror ärligt att det hänt något med jäsningen.
En jäst som är värd att nämnas extra är US West Coast (Mangrove Jack’s M44). Inte för att den var extra god, utan för den hade en distinkt och klar äpplesmak. Vilken spännande jäst att använda till en sommar ale.
Ett stort TACK till Hasse och Charles och hela Monk’s teamet som gjorde denna provsmakning möjlig!
Vi är som bekant inte några större fans av konstiga öl, men det betyder inte att vi helt bortser från Belgiska öl.
