Ett heldagsevenemang i maltens tecken. Efter en stadig frukost hemma hos familjen Sabel/Wiksell så tar vi bussen in till Fyrishov och den första Beer & Whisky festivalen i Uppsala.

Eftersom vi anländer relativt tidigt så känns lokalen ganska tom. Men fördelen är att vi får möjlighet att prata lite närmare med flera bryggare. Om det är något vi uppskattar med dessa mässor så är det just dessa pratstunder som många gånger ger oss tips och ny kunskap som vi kan använda i vårt eget bryggande.

Efterhand så fylls lokalen på och framåt 16-tiden är det såpass mycket folk att det börjar bli köer framför de populärare montrarna.  Det är här som den ena av de tre kritiska synpunkterna på mässa lyser igen. Det är relativt få utställare. Läser man listan kan man få intrycket att de är många men i realiteten så känns det som minst 10 utställare till skulle behövts. Vi saknar också många mikrobryggerier som finns i Stockholm/Uppsala området.

När vi ändå är inne på det negativa så kan vi också tycka att värdet för pengarna inte riktigt håller måttet. Jämför man denna festival med tex Sthlm B&W så kostar biljetterna lika mycket för en dag, dvs 250:- Dock får man inte alls ut samma valuta då utbudet av utställare inte är alls i samma klass. Sedan skall man betala extra för provglaset (som inte ens har logan på) som annars brukar ingå.  Lägg därtill att priserna inne i hallen kan komma upp så högt som 40:- för ett smakprov.

Nåväl, över till det positiva. Vi hittade några riktiga guldkorn och några lite mer etablerade småbryggerier håller stilen.

Det första hedersomnämnandet går till ett lokalt Uppsalagäng. Brasstacks Brewing som visade upp sin Blueberry Blackbone, en russian imperial stout bryggd inte bara med kaffe utan även med blåbär. Lät som en bra kombination vilket det också var. Inte mycket smak av blåbär men helheten var riktigt bra.

Det andra går till en av våra favoriter, Poppels bryggeri från Mölnlycke. Denna gången så för vi ge dem devisen “kvalité före storlek”. Med det menar vi att deras pyttelilla monter ändå stod för det överlag jämnaste och bästa sortimentet.

Det tredje omnämnandet från Hopsan Brewing går till Ava Zêr. Detta sympatiska gäng med rötter från Kurdistan. De har bara en öl i sortimentet som kort och gott heter Ava Zêr som är en ljus lager. Den är i gengäld mycket smaklig. Det som får Ava Zêr att stå ut är deras otroliga entusiasm och positiva sätt. Det är alltid lika trevlig att hänga i deras stora monter och snacka lite skit.

Övrigt att nämna är Brygghuset Finn som hade flera fina öl, det samma gäller Slottskällans Bryggeri.

Till sist heder till Åbro Bryggeri som enda av de lite större bryggerierna som var på plats. Vi smakade naturligtvis på Drakens IPA (igen), som är Åbro’s samarbete med vinnarna av SM i Hembryggd öl, de tre göteborgarna Magnus Ahlström, Rick Gordon Lindqvist och Tomas Lundqvist.

Går det att odla humle lönsamt i Sverige?

Det var den stora frågan för Magnus Forsling från Hops´an Brewing tillsammans med Arne Forsling, lantbrukare från Lerum.
Vi åkte tillsammans till Skövde på en 2-dagars utbildning kallad Humle – ny kommersiell gröda för Sverige, arrangerad av Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Utbildningen gick igenom vad vi vet i dag om humleodling i Sverige och syftade till att komma igång med utvecklingssamarbeten mellan odlare, vilket ansågs vara avgörande för att göra humle till en ny, lönsam gröda i Sverige. Utbildningen leddes av Kirsten Jensen, rådgivare på Länsstyrelsen i Västra Götalands Län.

Ett gediget material var sammanställt och delades ut till alla deltagare. Allt ifrån humlesorter, odlingsmetoder, ogräsbekämpning samt kopior på alla föreläsarnas presentationer.
Flera kända ansikten bland föreläsarna, bland andra:
Else-Marie Carlsson-Strese, intendent på Sveriges gendatabank för humle på Nordiska Museet/Julita Gård
Gunilla Hellsten Boman och Magnus Boman från Spännaregården i Lugnås, Västsveriges största humleodling
Claes Wernersson, Qvänums Mat och Malt, Restaurangbryggare och Matambassadör i Västergötland
Peter Högström, Inköpare på Humlegårdens Ekolager
samt Kirsten Jensen, Rådgivare på Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

Efter 2 dagars korvstoppning i humlekunskap så kan man dra ett par slutsatser.

Humleodling som sker i Sverige idag är allt annat än kommersiell och effektiv. De exempel som finns är snarare hantverksodling, inget fel i det, men för att få lönsamhet som kommer ett ordentligt premiumpris vara ett måste för dessa odlare.

Det verkar finnas efterfrågan på svensk humle. Gunilla från Spännaregården sålde hela deras skörd till Sigtuna Brygghus. Mer om det samt massa humle-porr kan man läsa här:
SIGTUNA SWEDISH SINGLE HOP – EN UNIK PALE ALE VÄXER FRAM

Utrustning och lång uppstartstid är hinder för att komma igång. Att starta upp en humleodling är inte gjort i brådrasket. Snarare så kan man lite jämföra det med vinodling. Man får i princip ingen skörd första året utan får vänta till år 2 för skörd och år 3 för bra skörd. Utrustning är som all annan jordbruksutrustning dyr om man vill ha en större odling.

Det finns 2 generella sätt att odla humle. Det ena är att ha humlestörar (good old fashion way). Att komma igång med detta är mer tillgänligt men kräver mycket handarbete. Det andra sättet är vajerodlingar där stolpar med vajersystem sätts upp som humlen får växa på. Skall man sedan skörda 3-4 hektar så krävs skördemaskiner som måste importeras. Vår slutsats är att man “kan” odla med störar men vill man ha ett effektivt jordbruk så är det vajersystem som gäller.

Finns det då möjligheter för en svenskodlad humle?

Det är en svår fråga men vad vi kan bedöma efter dessa 2 dagar så är det möjligt. Om det bland svenska hemmabryggare och mikrobryggare finns ett långsiktigt intresse för att brygga med svensk humle så finns det ju avsättning. Mycket talar för att den pågående CraftBeer kulturen är här för att stanna. Kanske inte lika hippt om ett par år men medel-Svensson har får smak på god öl. Inte troligt att han återgår helt till en Stor Stark.
Kan man bli rik på det? Knappast, humleodlare i andra delar av världen skär inte guld med smörkniv.

Men vi kan se 2 alternativ
1) Mångsysslaren – Dvs mindre gårdar som har flera aktiviteter, då kan humleodling vara en komponent som kan ge extra bidrag till kassan och samtidigt profilera gården och locka folk. Till exempel genom att ha humlekurser, provsmakningar och liknande.
2) Maskinisten – En odlare som ser till att automatisera sin humleodling ordentligt. Vi måste vara medvetna om att skörda humle manuellt är helt oekonomiskt om man vill ha det som levebröd. Betänk att i de länder där humle odlas i idag och skördas för hand, de har arbetskraft som kostar 10-20% av en normalsvensk lön. Ett väl uppsatt vajersystem där ogräsbekämpning är effektivt, bra sätt att hålla ohyran i styr samt automatiserade skördemaskiner, tork och packutrusning. Då tror vi att man kan lyckas.

Det var väldigt inspirerande att träffa några stycken på kursen som möjligen kan köra det 2:a alternativet. Skall bli mycket intressant att följa dessa människor och deras utveckling.

I stort, en bra genomförd kurs med mycket material och mycket ny kunskap i bagaget.

I år är Nils Oscar Company värd för Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggeriers årliga festival “Stora öl – Små bryggerier” vilket vi inte kunde missa. Biljetter och hotellrum bokades tidigt

23 olika bryggerier medverkar i egen monter med upp till fyra olika fatölsprodukter som serveras av bryggeriets egen personal. Ett väl ordnat arrangemang där vi valde att besöka eftermiddagspasset.

Många goda öl och trevliga människor att diskutera öl och andra maltdrycker med. Det som uppskattades mest (förutom de goda ölen) var att det bara var små hantverksbryggerier. Jämfört med tex Sthlm Beer & Whisky så var det också översiktligt och man kunde prova något från nästan alla utställande bryggerier.

Förutom Hopsan’s ordinarie medlemmar så kom även våra goda vänner Åsa och Niclas upp från Göteborg.

Efter festivalen hade vi årsmöte med efterföljande middag inne i Nyköping. Övernattning på hotell med trevlig frukost.

Det var många drycker och bryggerier som var positiva överraskningar. Ibland för nya och annorlunda smaker, ibland för extra goda drycker. Sedan kan man ju inte sticka under stol med att entusiaster gillar att prata och diskutera om sina produkter. De flesta var också otroligt trevliga och berättade anekdoter med stor inlevelse.

En gäng som stod ut lite extra som hade alla delarna ovan nämda var Qvänum Mat & Malt. Goda drycker, annorlunda smaksättningar och väldigt trevliga. Visst är det nått speciellt med folk från Västgötaslätten.

Sedan kan vi aldrig gå på ett event där Monk’s deltar utan att stanna till och prata lite. Det är ju ändå Monk’s bryggarkurs som fick oss att gå från öldrickande fantaster till riktiga hemmabryggare. Att deras öl smakar bra det vet vi redan eftersom vi besökt deras restauranger och barer otaliga gånger genom åren. Förutom deras öl på tapparna passade även Niclas på att köpa en Blend #12 som vi alla provsmakade.