Äntligen dags för hembryggareföreningens jul pub men innan vi deltager i puben skall vi brygga en Altbier och flaska Göran och Carins öl.

Vid bryggningen av denna Altbier fortsätter jag med 1,25 mm när jag krossar malten och det visar sig bli rätt bra då jag hamnade på dryga 72 % utbyte, har dock fortfarande lite för höga värden i “end of running gravity” så förmodligen behöver jag använda mer vatten under ” urlakningen” men det är redan idag lite för mycket då jag får ut ca 21 liter i jäskärlet.

Skall kontrollera inställningarna i BeerSmith för att se om jag kan bli av med minst 1 liter samt se över vilka olika alternativ som finns för att ” urlaka” mer reflektivt.

Som vanligt får vi en lägre FG än planerat vilket också ger en högre alkoholhalt nä planerat, i detta fall 5,8 %

Så var det dags att avslut ölproduktionen för året med en humlad ale (Stickans Hoppy Ale) , planen var att brygga tillsammans med en kompis  på föreningens utrustning och i dess lokal. Sagt och gjort, vi startade enligt plan med det visade sig att utrustningen inte höll måttet. Efter att vi skopat ut den krossade malten tre gånger för att justera utrusningen gav vi upp och beslutade att brygga på min utrustning vecka efter.

Inför sista ölproduktionen gjordes receptet om till 20 liter och för att mer likna en IPA (Stickans IPA). Eftersom jag flyttar ölen till ett coneliusfat för kolsyrning så anpassar jag volymen lite och urlakar med en lägre volym än beräknat, detta ger en högre ”preboil gravity” samt OG. Volymen vi fick ut var 19 liter vilket är perfekt då ca en liter försvinner vid omtappning till fatet.

Redan efter 4 dygn har en FG på 1,016 vilket innebär att vi nu slänger i humlen (torrhumling) och kommer att tappa om ölen den 28 december, Denna öl kommer inte att ColdCrusha då den måste flyttas till fat den 28:e, Det vi kommer att göra är att vi bara tillsätter lite kolsyra för att inte råka ut för oxidation. Ölen kommer att lagras i 4 grader till slutgiltigt kolsyrning sker efter vistelsen på västkusten.

Då en relativt liten mängd malt används till denna öl (4,15kg) kommer jag att testa med att krossa denna till 1,5 mm trotts att Braumeister rekommenderar 1,6 mm. Ju tätare maltbädden blir desto sämre utbyte enligt dem. Maxvolymen malt till 20 liters bryggverket är 6 kilo så när det bara är 69% så borde jag kunna använda finare krossad malt. Orsaken till att jag testar är att vi den senaste tiden haft dåligt utbyte och missat OG med ca 0.005 i snitt. Testen med 1,5 mm utföll inte så bra, fick massor av tunnlar och ett katastrofalt utbyte, beräknat till 1,039 och jag fick 1.032. Fyllde på med 500 gram torr malt och fick upp värdet till 1,037.

Nästa bryggning blir det en test med mindre än 1,4 mm och så kommer jag att jobba mig ner mot en optimal spaltbredd. Kommer också att spendera en hel del tid på att läsa i olika forum om vad andra bryggare använder för spaltbredd.

Då jäs kammaren och kylskåpet varit upptagna så har denna öl fått jäsa i förrådet, eftersom vädret varit mycket växlande så har även temperaturen iförrådet varierat kraftigt, har försökt kompensera detta genom att flytta fatet från hyllan (ovanför elementet) till en pall  mitt i förrådet. Har ju inte fungerat så bra hittills, trotts detta har den jäs ner till 1,009 vilket är väldigt nära förväntat FG (1,007). Beslutade att ta upp temperaturen till ca 20 grader ett par dagar innan plan då FG redan är på förväntat värde. Namnet fick denna öl av att Gunnel frågade vad jag bryggt och jag svarade en Kölsch vilket är en Älg, skulle naturligtvis vara att Kölsch är en  en ale

Så var det dags att brygga en tysk pils, Riddare sopps premium pils,  inför våren, då försöket med Kölschen misslyckades kommer jag att testa 1,35 mm på denna öl också då det är en relativt liten mängd malt används till denna öl (4,5kg) detta trotts att Braumeister rekommenderar 1,6 mm. Testade på 0,5 kilo och det blev alldeles för många korn som inte blev “spräckta” så jag justerade ner till 1,25 mm och nu ser det bättre ut. Mäter korntjockleken innan malning och den varierade från 2,7 till 3,7 mm.

Kommer också att starta bryggningen med 23 liter enligt instruktionsboken för Braumeister, detta ger en något högre sparge volym vilket skall innebära att vi bör få ett något bättre utbyte. Planerad “end of running gravity” är 1.010 och jag fick 1.013 vilket är närmare riktvärdet än vad jag har varit på minst ett år. Kommer fortsätta med mätning av korn och krossa i olika malt i olika omgångar.

Jäsningen i kylskåpet (jäs kammaren upptagen) har fungerat utmärkt, kylskåpet inställt på 14 grader plus minus 0,2 grader och jag har nu haft 13,9 grader i 62 timmar i rad. Det visar sig också på FG som konstant har sjunkit med 0,011 per dygn. Om det fortsätter jäsa som tidigare nå vi förväntat FG om på 4 dygn vilket är otroligt snabbt. Ölen fick stå i en vecka efter att planerat FG uppnåtts vilket resulterade i en FG på 1,006 och en ABV på 5,5.

I slutet på månaden bestämmer jag mig för att brygga ytterligare en öl till Belgoträffen, orsaken är att mitt barnbarn Leonie gjort en teckning som hon kallade droppar och jag frågade om jag fick använda teckningen till en av mina etiketter och det tycket hon var en bra idé. Då föddes tanken på att brygga Belgian Drops och att vi två deltager i Belgoträffen.

Vid denna bryggning var vi tillbaka på hör ”end of running gravity”, lägre OG än förväntat och en lägre FG vilket resulterat i att vi ”prickade”  ABV på 11,1 %. Det första smakprovet är som förväntat ganska dominerat av en spritighet vilket jag hoppas skall försvinna till den 27 januari då Belgoträffen är. Kommer att testa i mitten på januari för säkerhets skull.

Dags att brygga övrig Belgo-öl och vi började med Görans staka mörka ale, bra bryggning där allting fungerade väl under bryggningen men vad hände sedan? Efter ett par dagar i jäs-kärlet tittade vi till
jäsningen och fick se att locket mer eller mindre sprängts bort från kärlet, en hel del jäst (överjäst)
har sprutat ut ur låset och hamnat på locket och i låset. inte konstigt att ölet avstannade på 1.030.

Vad göra? Läste en hel del om olika alternativ och kom så småningom fram till att det är bara att
köpa en ny jäst och då valde vi Trappist-jästen eftersom den är mer alkohol resistent.
Hämtade den nya jästen på förmiddagen den 25:e “smackade” direkt och tillsatte jästen vid 19-tiden
på kvällen. Kontrollerade aktiviteten på morgonen den 26:e och det är ca 35 sekunder mellan
“pluppen” och just nu är det 21,7 grader vilket ligger inom jästens temperatur-spann.
Efter ett par dagar så har den nu jäst ner till 1.014 och fortsätter så den får stå i ett par veckor till
innan det är dags för en ”coldcrush” och kolsyrning på fat.

Några dagar senare var det dags för Carins ”Belgo” öl. Denna regniga dag i slutet på oktober, bryggningen startade vid 12-tiden och allt flöt på som planerat. Dvs samma höga värde på run-off som vi alltid får vilket leder till en något lägre värde på OG än beräknat, nu tror vi att detta inte spelar någon större roll då vår öl brukar jäsa ut lite bättre en planerat i BeerSmith (1.015)

Denna enkla dubbel innehåller både kandisocker och honung som måste lösas upp i kokande vört, här ses bryggaren i sista stadiet av omrörningen.

Nyfiken bryggare kollar in färgen och luktar på en potentiell vinnare, självförtroende är bra att ha.
Som vanligt missade vi SG, dags att kontroller ar inställningarna för att se vad vi kan göra för att få bättre noggrannhet och mer förutsägbara värden. Bättre rätta värden och dåligt utbyte an felaktiga värden och krossade drömmar.

Vi fortsätter att brygga öl till 2024 års Belgoträff, först ut denna månad blir Görans starka Belgare,
bryggningen gick utan några större problem eller störningar och vi hamnade på ett OG på 1,087 vilket
är i linjemed vad vi förväntade. Jäsningen var lite långsammare än förväntat men efter ca 35 dagar
var det dags att göra en ColdCrush och flytta ölen till fat för kolsyrning. Dags att fundera på ett namn!
Ölens smak är bra dock lite spritig vilket kommer att försvinna med tiden.
Den 9 december var det dags att flaska ölen som fortfarande inte hade något namn och fick därför
heta Namnlös som nu inte har kvar den spritiga smaken utan en riktigt behaglig värmande smak.
Sista dagen i oktober så är det dags igen för en Belgo bryggning, denna gången är det Carins tur att
brygga en variant på hennes öl från förra Belgoträffen.

Bryggningen startade vid 12-tiden och allt flöt på som planerat. Dvs samma höga värde på run-off
som vi alltid får vilket leder till en något lägre värde på OG än beräknat, nu tror vi att detta inte spelar
någon större roll då vår öl brukar jäsa ut lite bättre en planerat i BeerSmith (1.015) Denna variant
innehåller lite honung för att få en något bättre sötma i slutresultatet. Namnet var givet då vi efter
bryggningen var glad med ett lyckat resultat, honung och glädje blir
naturligtvis – Bee Happy vilket syns tydligt på etiketten.

Så var det dags att börja förberedelserna för 2024 års Belgoträff (i Uppsala), först ut blir Gunnels Berry Boost som är en saison med svarta vinbär. Bryggningen gick väll sisådär då vi förmodligen krossade malten lite för dåligt och fick ett lite sämre utbyte an vad som var tänkt. Nu gör inte detta så mycket då svartavinbär samt jäst Saccharomyces “Bruxellensis” Trois tillsattes efter en vecka i jäs kammaren, efter ytterligare en vecka ställs jäskärlet i tvättstugan för mognad i 4 veckor innan flytt till fat och kolsyrning.

Ut som nummer två var Mikaels Belgiska Wit (veteöl) samma resultat som med Gunnels öl dvs kom inte upp i de förväntade värdena för OG, beslutade att inte tillsätta malt extrakt då denna öl skall vara mellan 4,8 – 5,3 % vilket denna öl kommer att hamna inom. I skrivande stund jäser denna öl fortfarande så jag får återkomma med resultat beskrivning.

Bifogar receptet på Gunnels Berry Boost Saison:

Är hemma i Uppsala ett par dagar och då finner man ju lite tid för att brygga, denna gång blir det en oktoberfest baserat på ett recept som jag hittade i tidningen Craft Beer and Brewing. En märzen är ju en typ av lager så här gäller samma bryggförfarande som på den mörka lagern från juni. Alla värden enligt plan och jäsningen perfekt i jäs kammaren. Då denna öl också skall lagras ett antal månader provade vi den tillsammans med den mörka lagers, samma resultat. Kristall klar med en härlig mörk bärnstens / koppar färg, bra skum och perfekt kolsyra, till det kommer den smak jag förväntade mig av denna typ av öl dvs en brödig på gränsen till gräddig maltsmak med låga nivåer av humle smak och beska. Det finns även en lite karamelltoner samt ytterst lite av rostade toner i denna öl.

Brygger en mörk lager innan vi drar till vårt sommarhus, inga problem med bryggningen snarare tvärt om.

Alla planerade mätvärden under processen ”träffades”. En liten negativ nyhet var att jäs kammaren inte klarar av att gå ner under 4 grader om det är för varmt i förrådet där den står, nu är detta inte ett stort problem då 4 grader är ok för en så kalla ”coldcrush”.

Då en lager skall lagras kommer denna öl att flyttas ölen över till ett coneliusfat där den kolsyras och får lagras i minst 3 månader för att se om den mognar annorlunda än annan producerad öl. Provade denna öl i oktober och jag är faktiskt stolt över resultatet, en av det bättre lagerölen jag har gjort. Kristall klar med en härlig mörkbrun/röd färg, bra skum och perfekt kolsyra, till det kommer den smak jag förväntade mig av denna typ av öl dvs Humle smak och beska på medelnivå samt en malt smak på medelnivå med lite rostade toner.

Denna månad blir det bara en bryggning, en favorit i repris dvs Uppsala Brygghus Snakehead IPA, detta recept fick vi från bryggaren så att vi kunde ha en tävling bland vår medlemmar för att se vem som kunde komma närmast originalet, domare var naturligtvis bryggaren på Uppsala Brygghus. Vår öl kom på en hedrande andra plats i denna tävling.

Ingen vattenbehandling då originalet från Uppsala Brygghus använder sig av samma vattenkälla som vi gör och de behandlar inte sitt vatten.

Tyvärr gick det inte att få tag på original jästen Vermont Ale från Yeast Bay då denna var slut hos alla butiker. Använde istället torrjästen New England från Lallemand och torrjästen US-05 från Fermentis med okej resultat.

Denna månad startade vi med en favorit i repris, vår Almost Irish. Det är femte gången vi brygger denna öl så nu börjar vi få rutin på hur den skall göras samt hur vi vill att den skall smaka. Tyvärr fick vi byta ut en humle sorten Fuggle mot Willamette då saldot på Fuggle var helt fel !!!

Dags för inventering av alla ingredienser, hittade inga ytterligare felaktigheter, typiskt.

Var lite snål med jästen vilket resulterade i en svagare utjäsning än planerat vilket i sin tur gav en lite sötare och svagare öl (4,5% istället för 4,9%).

Bara tre dagar efter vår Irish var det dags igen för en pilsner, en klon av Pilsner Urquel från en av våra böcker om ölbryggning.

Inga problemunder bryggningen men vi konstaterade att vi fick ett lite förhöjt FG (final gravity) och vi tror att det kan bero på att vi tog bort protein innan och under koket, detta protein kanske skulle bilda aminosyra som jästen livnär sig på !! kommer att testa att inte ta bort detta in kommande bryggningar för att se om det har någon effekt.

Vi avslutar februaris bryggningar med att göra två stycken Pale Ale, en med humle odlad i Frösakull (vårt sommarställe) och en humle odlat i Västerås (våra bryggkompisars hem). Humlen odlad på dessa ställen är Korsta, då vi inte riktigt vet vilken alfasyra denna humle har använder vi den enbart till smak och lukt rasterna.

Bryggningarna blev nästa identiska trotts att vi bryggde med tre dagars mellanrum. Ölen blev en riktigt bra vardags ale så vi kommer att göra en ny så for 2023 års humle är klar för bryggning (i oktober eller november).